Allt fler blir äldre och det betyder större utmaningar för vård och omsorg. Hur ska vi tackla försörjningsbördan som väntar?

Det föds färre barn – och vi lever allt längre. År 2031 tros 7,5 procent av alla svenskar ha passerat 80-årsstrecket, en ökning med ungefär en kvarts miljon individer på ett decennium.

En konsekvens av den demografiska utvecklingen är att de som jobbar kommer att få dra ett större lass. Hur ska de räcka till? Fler äldre betyder att fler lever med sjukdomar och funktionsnedsättningar– vilket innebär högre belastning på vården. Samtidigt måste vården vara patientsäker och erbjuda en dräglig arbetsmiljö.

Katarina Storm Åsell,
utredare på Sveriges
Kommuner och Regioner

Det är inte så att de som är i arbetsför ålder minskar i antal. Också den gruppen väntas öka med en kvarts miljon individer, fast alla kommer inte att arbeta. År 2031 tror man att hela den svenska arbetsstyrkan, de som är sysselsatta, kommer att bestå av 169 000 fler individer jämfört med i dag. Men räcker det? Det är alltså dessa personer som ska ge den växande gruppen 80-plussare försörjning, vård och omsorg.

– Vi har räknat ut att antalet anställda inom kommun och region måste öka med 91 000 personer de kommande tio åren, men mest alarmerande är äldreomsorgen, som kommer att behöva öka sin personalstyrka med 58 500 personer om inga åtgärder görs, säger Katarina Storm Åsell, utredare på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

Men det är inte bara kommuner och regioner som har ett växande behov av arbetskraft.

– Försvaret säger att de behöver 64 procent av sysselsättningsökningen och näringslivet 70 procent. Det går ju inte ihop, berättar Katarina.

Mest alarmerande är äldreomsorgen, som kommer att behöva öka sin personalstyrka med 58 500 personer.
Katarina Storm Åsell

Ett sätt att öka andelen som jobbar är att få människor att vilja fortsätta gå till arbetet, trots att de har passerat 65, 67 eller till och med 70 år. Men hur vanligt är det i dag och vad får människor att vilja göra det?

Isabelle Hansson, forskare i psykologi vid
Göteborgs universitet. Foto: Johan Wingborg

En studie av Isabelle Hansson, forskare i psykologi på Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, visar att de flesta ser fram emot att gå i pension, samtidigt som 30 procent ändå fortsätter att arbeta efter pensionen i någon mån.

– Vi ser en tydlig ökning i andelen ”jobbonärer”; det blir allt vanligare att man fortsätter att arbeta längre upp i åldrarna. Det här är en möjlighet i ljuset av de ökade kompetensförsörjningsbehoven, säger hon.

Studien, som bygger på enkätsvar från 3 000 personer, visar att det är vanligast att fortsätta vara yrkesverksam de första åren efter pension, men 20 procent arbetar ännu vid 70 års ålder. Personer med högre utbildningsnivå jobbar längre än andra.

När Isabelle tittade på vilka drivkrafter och motiv som ligger bakom beslutet att förlänga sitt arbetsliv, såg hon att meningsfullhet spelar störst roll. Arbetsgivarens behov av kompetent arbetskraft är däremot inte ett tillräckligt starkt skäl för att vilja vara kvar.

– Det måste finnas ett personligt värde för individen. Att vara behövd på arbetsplatsen ökade till och med sannolikheten att sluta arbeta, säger Isabelle.

De som fortsätter att arbeta och rapporterar att arbetet är meningsfullt mår bättre än dem som inte arbetar.
Isabelle Hansson

Tidigare studier har visat att det kan vara bra för hälsan – och även förlänga livet – om man fortsätter att arbeta. Måendet verkar dock hänga samman med att man jobbar för att man vill det, inte för att man måste.

– De som fortsätter att arbeta och rapporterar att arbetet är meningsfullt mår bättre än dem som inte arbetar, säger hon.

Det finns också grupper som fortsätter att arbeta efter pensionen av ekonomiska skäl.

– Här finns könsskillnader. Kvinnor fortsätter oftare att arbeta för att den ekonomiska situationen kräver det. Och de som jobbar av ekonomiska skäl jobbar också mer. De rapporterar lägre livstillfredställelse än dem som inte arbetar, säger hon.

SKR har tagit fram nio strategier för kompetensförsörjning, som ett stöd för arbetet i kommuner och regioner. En av strategierna är att just förlänga arbetslivet. Om pensionsåldern skjuts upp till 66 år minskar antalet pensioneringar med nästan 75 000 anställda i kommuner och regioner fram till 2031, enligt SKR:s personalprognos. I dag ligger pensionsåldern på cirka 64 år i kommuner och 64,5 år i regioner.

En annan strategi är att öka heltidsarbetet. Personalstyrkan skulle kunna minskas med en fjärdedel, nästan 100 000 anställda, om deltidsarbetande arbetade tre timmar mer i veckan och om pensionsåldern steg till 66 år i kommuner och regioner, enligt SKR:s uträkning.

Per Nilsen, professor vid
Linköpings universitet och
Högskolan i Halmstad

En tredje strategi bygger på att arbetsgivarna prioriterar arbetsmiljöarbetet. Per Nilsen, professor vid Linköpings universitet och Högskolan i Halmstad, forskar om arbetsmiljö för läkare och sjuksköterskor. Han ser brister när det gäller möjlighet till återhämtning, reflektion och flexibilitet.

– Kanske framför allt inom primärvården, som vi har studerat mest, säger han.

Han ser också att det redan i dag råder brist på resurser.

– Det finns för lite personal, helt enkelt. Sjuksköterskor lägger mycket tid på att prata i telefon med patienter i stället för att träffa dem. Läkare lägger mycket tid på administration, vilket upplevs stjäla tid, säger han.

Nära var tredje läkare är missnöjd med sitt arbete, enligt en nationell enkätstudie som Per och hans kollegor har gjort. Även var fjärde sjuksköterska är missnöjd. Dessutom överväger två av fem sjuksköterskor att söka nytt jobb, detsamma gäller läkarna.

– Den rapportering som finns kring brister i arbetsmiljö för läkare och sjuksköterskor visar på stora utmaningar med att både behålla och rekrytera kompetent personal, säger han.

Tillsammans med Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för arbetsmiljökunskap ska Per och hans kollegor nu undersöka arbetsplatser där man har lyckats genomföra förändringar som gett de anställda en bättre arbetsmiljö.

– Vi hoppas kunna identifiera nyckelfaktorer som skapar en hälsofrämjande arbetsmiljö, säger Per.

Hittar man dessa faktorer blir det lättare att veta hur också andra arbetsplatser kan få till en bra arbetsmiljö – i förlängningen kan dessa fynd underlätta kompetensförsörjningen.

Illustration: Julia Szulc

Inom sektorer där stora kompetensförsörjningsbehov väntar är det också extra viktigt att arbetsgivarna är lyhörda inför sina anställdas behov, särskilt om man vill att de ska arbeta högre upp i åldrarna, menar Isabelle.

– Det kan handla om möjligheter att påverka vad man jobbar med, men också när och hur. Sådant kan vara avgörande när man står inför valet att stanna kvar eller gå, säger hon.

En fjärde strategi som SKR har tagit fram för att säkra kompetensförsörjningen är att rekrytera bredare – till exempel män, nyanlända och unga.

– Det finns grupper som står längre från arbetsmarknaden och dem behöver vi hitta vägar in för, säger Katarina.

Den femte strategin handlar om att stärka ledarskapet, den sjätte om att stödja medarbetarnas utveckling. Och den sjunde, åttonde och nionde lyfter insatser som att söka nya samarbeten, utnyttja tekniken smart – och att använda kompetensen rätt.

– Att skapa möjliga karriärvägar kan bidra till att höja statusen och vara ett sätt att behålla personalen på, säger Katarina.

Kommer vi att klara behoven, tror du?

– Det är ett långsiktigt arbete, men om man jobbar efter de nio strategier som SKR har tagit fram så tror jag det är möjligt.

Text: Maja Lundbäck